min Paps (2011-10-20)
Jag trodde jag visste vad gråta var,hur ledsen man kan bli
Vad övergiven betyddeoch hur grått ett liv kan bli
Men hålet i mitt hjärtaär nu stort och mörkt och tungt
kvar, mitt i det allraste dystra, gnistrar nu en stjärna lungt
Speglingar från ditt liv gnistrar till i stjärnglansen
Jag hör din röst, ditt skratt,ser dig göra surfin' bird - dansen
Du springer mot sommarvattnet på ditt eget speciella vis
du fiskar solbränd från båten, du tar hem fisk, inte en, utan säckvis
Dessa gnistror från ditt liv får nu följa med mig livet ut
som en varm kärleksfull längtan tills vi två kan tillsammans, igen, lägga ut
/Angélique Wenell
