min Paps (2011-10-20)
Jag trodde jag visste vad gråta var,hur ledsen man kan bli
Vad övergiven betyddeoch hur grått ett liv kan bli
Men hålet i mitt hjärtaär nu stort och mörkt och tungt
kvar, mitt i det allraste dystra, gnistrar nu en stjärna lungt
Speglingar från ditt liv gnistrar till i stjärnglansen
Jag hör din röst, ditt skratt,ser dig göra surfin' bird - dansen
Du springer mot sommarvattnet på ditt eget speciella vis
du fiskar solbränd från båten, du tar hem fisk, inte en, utan säckvis
Dessa gnistror från ditt liv får nu följa med mig livet ut
som en varm kärleksfull längtan tills vi två kan tillsammans, igen, lägga ut
/Angélique Wenell
fredag 21 oktober 2011
söndag 2 oktober 2011
HAN ÄR DÖD!!!
"Han fattas mig så det skär i hjärtat!"
Igår försvann du från min verklighet, solen sken, fåglarna kvittrade och glan var spegelblank, perfekt för en dag i båten.
Jag förstod inte riktigt vad som har hänt, men inatt innan jag somnade kom små bilder som en film i mitt huvud, det var bilder av dig, kära paps, i alla möjliga situationer. Gladast blev jag när jag såg bilder från flygplanskarusellen i Danmark, när vi två ryckte och drog i alla spakar vi hittade och fick flygplanet att göra allt möjligt medans bror och mamma bara åkte runt nere på marknivå. Jag somande med ett leende på läpparna.
Man kan säga mycket om dig paps, men snäll och hjälpsam håller nog alla med om att du var. Göra andra glada, har jag väl ärvt av dig ...
Du lämnar HUGE tomrum efter dig, men vi som fick lära känna dig, vi glömmer dig aldrig paps...
Igår försvann du från min verklighet, solen sken, fåglarna kvittrade och glan var spegelblank, perfekt för en dag i båten.
Jag förstod inte riktigt vad som har hänt, men inatt innan jag somnade kom små bilder som en film i mitt huvud, det var bilder av dig, kära paps, i alla möjliga situationer. Gladast blev jag när jag såg bilder från flygplanskarusellen i Danmark, när vi två ryckte och drog i alla spakar vi hittade och fick flygplanet att göra allt möjligt medans bror och mamma bara åkte runt nere på marknivå. Jag somande med ett leende på läpparna.
Man kan säga mycket om dig paps, men snäll och hjälpsam håller nog alla med om att du var. Göra andra glada, har jag väl ärvt av dig ...
Du lämnar HUGE tomrum efter dig, men vi som fick lära känna dig, vi glömmer dig aldrig paps...
fredag 30 september 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)